Alla människor är inte heterosexuella. En del är homosexuella, andra är bisexuella, några är transsexuella. Inget konstigt med det. Konstigare är det att vi inte låtsas om att det är så, och definitivt inte i äldreomsorgen och verkligen inte i mindre kommuner. För där pratar vi inte om det alls, och erbjuder därmed inte heller en äldreomsorg som utgår från att det är så.
Jamen spelar det någon roll då? Är inte det en privatsak? Nej, det är det faktiskt inte, och allra minst för dem som det faktiskt gäller. För det klart att man inte ska behöva smyga med vem det är som kommer och besöker en när man bor på ett särskilt boende. Eller smyga med vem det är man lever ihop med när man behöver hjälp från hemtjänsten. Och ändå är det vad många människor känner sig tvingade att göra.
Vi kan börja med att prata om det, och vi kan börja med att se till att alla som arbetar i äldreomsorgen har med sig en grundläggande kunskap och insikt om att alla inte är heterosexuella, inte ens alla årsrika. Det handlar om att få vara den man är och acceptera för det. Därför är det ingen privatsak och ingen icke-fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar